för att jag älskar dig
Det slår mig ofta hur mycket jag älskar min vardag i lund. Jag kan knappt beskriva känslan. Läste gamla inlägg och jag blir helt tokig, så mycket jag längtar efter att få bo i lund igen. Läste även endel supergamla inlägg från malmötiden och när irre var nere titt som tätt och lekte buse. Hur kul hade vi inte liksom? Sinnes!
När jag tänker på mitt första år som lundabo 2008 så kan jag inte minnas att det regnade en enda dag, jag minns det som att solen sken ikapp med mitt humör varendaste dag, även om det var vinter eller sommar. Jag minns det som att jag knappt kunde andas ibland för att jag var så lycklig. Självklart kan inte solen ha skinit 365dagar det året, men det är så jag minns det. Ett underbart minne, världensbästa år. Erik + Emma.
Snart är jag i lund igen, men bara i några dagar, men bättre än inget. Innan visste jag faktiskt inte att man kunde bli kär i en stad, men nu vet jag. Lund, jag älskar dig.
(Det kan ju vara så att det har liiiiite att göra med att världensbästa vänner bor där med)
pusspusspusspuss ni betyder allt för mig!
