emmacecilialinnealindh

godkväll. jag har verkligen bara tagit det piano ikväll, läst bok och ätit godis. läser som sjuttan nu när jag är själv, man känner sig mindre ensam då för man kommer in i någon annans värld. jag har därför med omsorg valt bok, det får ju inte vara en snyftare men samtidigt inte heller någon mördarhistoria. så lite chicklit :) nu har jag dock läst så mycket så ögonen står i kors och när jag slutade läsa slog det mig hur mycket jag saknar många av de som borde vara i min närhet alltid. och med sakna menar jag inte som jag saknar ida för att vi inte har setts i helgen, för vi ska ses imorgon utan i att sakna och veta att det inte är något val. inget jag kan göra något åt. ganska hemskt va?


mamma - för att hon bor i skövde och jag i lund. det är en bit och det vore bara så himla skönt att kunna cykla hem till mamma på en middag. men det valet finns ju inte, för jag älskar lund. men i sinom tid så kommer vi bo i samma stad igen :)

erik - jag vet, vi sågs senast idag. ändå saknar jag honom så mycket så jag kan börja gråta när som helst. men nu är det bara 3 veckor kvar tills det här pendlandet är över föralltid.

jenny - min fina jenny. snart har hon varit i usa i ett år och vi hade börjat räkna ner. men eftersom det blir väldigt mycket andra planer för mig och erik i höst så får vi räkna ner ytterliga mer.

julia - oh, min jullan. det gör riktigt ont i mig när jag tänker på det, för det är först nu som jag har förstått att hon har flyttat ifrån malmö och hem till göteborg. jag var på hennes examensfest och visste att det skulle bli så, men jag förstod inte riktigt ändå. julia betyder så mycket för mig, hon var min stöttepelare när jag kom ner här och jag var hennes. vi har alltid haft varandra, vi har alltid varandra men det är inte bara en kvart längre för att få sitta i hennes fönster i malmö och dricka vin och röka som två borstspindlar. för där bor någon annan nu...

irre - för att även hon bor i skövde och vi inte kan sova över när vi vill eller bara slinka förbi varandra för en kram.


BLÄ! ska det verkligen vara så här? jag vet att jag är gnällig, det är nog inte många som har alla sina närmsta vänner närmst om man ser till ytan. men va fan, måste det vara så här många samtidigt?


När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Om dom du litar på sviker, om din dröm föll i sär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet